Inskickad av ANONYM
De berättelser ni har publicerat är rätt läckra, men jag känner inte igen mig. Tjejerna verkar mest vara ute efter att tillfredsställa männen på männens villkor, men när jag låter karlar se på mig då gör jag det för att tillfredsställa mig själv, på mina villkor.
Därför vill jag berätta om något som försiggick förra sommaren. Jag sysslade med arbitrage på en stor bank i Stockholms city, det var ansvarfullt och ibland stressigt. Nu varvade jag ner på en restaurang i Kungsträdgården efter jobbet och tittade förstrött på sommarklädda människor som flanerade förbi, det var den första riktigt varma dagen i slutet av maj.
Tvärs över gångvägen, på en av de gröna parkbänkarna i trä, vilade en man som verkade vara i samma situation som jag. Ledigt men snyggt klädd (kostymen var definitivt inte H&M) satt han och slappnade av efter sitt värv, förmodligen beläget någonstans i ett av de mest fashionabla citykontoren. Han gav intryck av att vara en man som visste vad han ville och van att få det. Efter en stund upptäckte jag att han inte tittade särskilt mycket efter de unga flickorna som passerade utan mest verkade intresserad av mig. Hela tiden återkom hans lugna blick till mig, och så småningom kunde jag urskilja att han verkade speciellt nyfiken på en punkt strax under bordskivan, vid trakten av mina knän. Aha, tänkte jag, han är ute efter att få en skymt mellan mina ben! Och genast kände jag hur livsandarna återvände efter min långa arbetsdag, här var min chans till en kort stunds nöje! Ingen kvinna vill verka för angelägen så jag låtsades inte se honom, man jag såg till att ganska ofta byta ställning och varje gång så "råkade" min kjol glida lite högre upp på låret. När min café au lait var urdrucken och jag hade betalat den oförskämt dyra notan, vände jag mig skenbart ointresserad i mannens riktning, särade en kort stund på benen och såg i ögonvrån att hans blick var intensivt fäst på mina röda spetstrosor. Utan att skänka honom ett ögonkast gick jag därifrån.
Nästa dag gick jag utan att tänka så mycket på det till samma restaurang vid samma tid, och där satt han igen, den här gången på en annan bänk, iklädd en annan men förmodligen lika dyr kostym. Han visade samma lugna beslutsamhet som förra gången men nu spelade dessutom ett roat leende runt munnen: han såg redan fram emot en ny uppvisning! Vilken tur att jag hade gått förbi min favoritshop på väg hem igår - Mimis Lingerie - och inhandlat lyxigt läckra svarta satintrosor med matchande tunna lårhöga sidenstrumpor; jag kände mig utifrån och in som en fullvärdig kvinna. Scenen som utspelade sig följde sedan ungefär gårdagens mönster, med ömsesidig tillfredställelse som följd.
Nu var leken alltså igång! De dagar jag då jag visste att jag hade en stund över efter jobbet började jag planera för vår hemliga rendez-vous redan på morgonen. Jag är en ambitiös affärskvinna och alltid noggrann med mitt utseende, men tanken på vad som skulle kunna hända gjorde mig ännu mer omsorgsfull vid mitt besök i garderoben om morgnarna. Jag var noggrann med att använda kläder som lätt kunde avslöja lite mer än de borde: blusar som lätt kunde knäppas upp en knapp för mycket, kjolar som var lätta och kanske extra slitsade, och självklart väl valda underkläder som framhävde min kropp på de rätta ställena. Det allra bästa, som jag började med efter några veckor, var att gå utan trosor! Tanken på att den mystiske mannen skulle kunna se rakt in i mitt allra mest förbjudna gjorde mig upphetsad flera timmar i förväg, och när jag anlände till restaurangen var jag alltid rejält fuktigt mellan benen de dagarna.
Mötena kunde te sig på olika sätt.
Vid ett tillfälle satte han sig vid bordet bredvid mig skenbart upptagen med en Biff Rydberg och något som såg ut som en kvartalsrapport, men jag visste att hans tankar fanns någon helt annanstans. Min blus var som sagt lätt att "råka" knäppa upp, och jag var noga med att flera gånger tappa min linneservett på golvet så att jag, överdrivet sakta, kunde böja mig ner mot golvet i hans riktning och låta honom se djupt ner i min urringning medan jag plockade upp det jag tappat. Den sista gången jag böjde mig ner hade jag strax innan varit ute i damrummet och helt fräckt tagit av mig behån, och jag svär att jag hörde ett svagt stönande när mina bröstvårtor kom inom fullt synhåll för min mörke främling!
En annan gång satt han inte vid restaurangen utan en bit bort och jag strövade sakta förbi och funderade på hur jag skulle lösa det hela. Då kom jag att tänka på spiraltrappan jag lagt märke till när jag i vintras råkat förirra mig in i Jakobs kyrka, som ligger precis i närheten. Jag styrde med bestämda steg mot den rödrappade helgedomen och lät för säkerhets mina klackar klappra ordentligt stenläggningen, här var det jag som stod för lockropen! Väl inne lät jag honom vänja sig vid halvdunklet en liten stund och klev sedan halvvägs upp i trappan som slingrar sig längst bak i kyrkan, dold för alla utom för de som rör sig precis i närheten. Där stod jag en stund, utan trosor, medveten om en snygg karls kåta blickar rätt upp i min hemligaste vrå en meter ovanför sig. Jag fortatte uppför trappan och han följde lydigt efter som en hund i band. På en bänk förmodligen avsedd för kykokören satte jag mig med benen okynnigt särade, knäppte långsamt upp knapp efter knapp i blusen och smekte mina varma bröst. Jag lät honom titta en liten stund, knäppte igen och gick hastigt nerför trappan och försvann i vimlet på väg till Gallerian; det skulle inte finnas någon tvekan om att det var jag som bestämde, och utnyttjade honom i min egna syften!
Det hela fortsatte i mer än tre veckor, inte alla dagar, men tillräckligt många för att proceduren började ta upp en oroväckande stor del av mina tankar. Före midsommar någon gång insåg jag att det inte kunde fortsätta, planerandet och de spännande förberedelserna inverkade på mitt arbete. Därför gick jag förbi ett blomsterstånd på Norrmalmstorg och köpte en lyxigt lång röd ros och skrev ett kort avskedsbrev: "Sådan här är jag, vacker på håll men när man kommer för nära sticker man sig på taggarna. Du är speciell och jag vill inte att du ska blöda, därför betyder detta adjö."
Jag skickade en söt nybakad studentska som bud till den mystiska främlingen på parkbänken. Vi sågs aldrig mer.
