Inskickad av ANONYM

Jag hade suttit och väntat på bussen i mer än en halvtimma nu. Flera andra bussar hade passerat, men inte just den buss som jag ville ha. Nu började molnen slå sig samman på himlen och bildade enorma, svarta regnmoln som tungt hängde olycksbådande nära marken. Med en suck lade jag ena benet över det andra och såg neråt gatan. Fortfarande ingen skymt av min buss.

En man kom gående på andra sidan gatan. Han gick lugnt och långsamt, tillsynes utan mål och utan anledning att oroa sig. De tunga regnmolnen som hopade sig långt ovanför våra huvuden tycktes inte bekymra honom det minsta. Han korsade gatan vid ett övergångsställe och gick in i busskuren där jag satt. Han såg på mig med varma, vänliga ögon, som om jag var någon han hade stämt träff med.

- Du har suttit här länge, sa han vänligt och jag blev lite förskräckt.

Hade han tittat på mig? Varifrån då? Jag såg mig hastigt omkring.

- Jag satt uppe på mitt kontor, svarade han som svar på min outtalade fråga och nickade mot hyreshusen på andra sidan gatan. Jag kunde inte undgå att se dig. Din buss verkar inte komma.

Jag log mot mannen.

- Nä det verkar inte bättre, sa jag med en suck.

Han slog sig ned bredvid mig och jag fick en chans att verkligen se hur han såg ut. Han var över medellängd och trots att han hade en bylsig jacka på sig syntes det att han var riktigt vältränad. Kanske mellan tjugofem och trettio år, gissade jag. Hans ögon var varmt bruna och när han log fick han en djup skrattgrop i vänstra kinden. Hans hår var mörkbrunt och aningen lockigt, stylat med vax i en modern frisyr.

- Jag har precis slutat jobba, fortsatte han, som om han bara antog att jag ville fortsätta prata med honom. Du har inte lust att följa med ut på en fika?

Jag blev aningen chockad över ett så rättframt erbjudande, från en främling dessutom! Jag såg neråt gatan igen; bussen verkade inte ha för avsikt att komma. Så såg jag på främlingen och nickade.

- Visst, gärna, svarade jag med ett leende och sträckte fram min hand. Angelica.

Han skakade min hand och log varmt mot mig.
- Patrik.

Jag tog min handväska och vi reste oss upp. Gick tillsammans genom stadens gator, glömde bort att vi skulle fika utan vandrade istället gata upp och gata ner. Vi förlorade oss i spännande samtal om allt mellan himmel och jord, och märkte knappt molnen som blev allt mörkare där uppe. Då och då tittade jag dock upp mot himlen, och långt bak i tankarna tänkte jag att det där bådar inte gott. Jag tittade upp mot himlen igen. Den var mörkblå, nästan purpurfärgad. Molnen var mörka, men med en rödgul ton. Luften var fuktig och tung. Patrik stannade plötsligt till och lade armen om mig.

- Lyssna, sa han.

Och jag lyssnade. Ljudet från bilar som körde förbi oss, ett dovt mummel från folk som passerade. Sedan hörde jag ett dämpat muller i fjärran. Det lät som ett tåg långt borta.

- Åska, viskade han.

Nu hördes det igen, ljudligare den här gången. Strax därpå syntes en blixt på himlen. Och så kom regnet i stora, varma droppar. Marken viskade och mumlade, av tacksamhet eller med klagan. Runt omkring sprang folk för att hitta skydd. Patrik och jag bara stirrade på varandra medan regnet började vräka ner allt häftigare. Snart var vi dyngsura inpå bara skinnet.
Patrik tog min hand.

- Kom, sa han skyndsamt och sprang iväg med mig.

Vi sprang så fort vi kunde, varför vet jag inte riktigt - vi var ju redan så blöta som vi kunde bli. Till slut hittade vi en bakgata dit regnet inte riktigt nådde. Vi stannade där och frustade, vi var båda trötta efter språngmarschen. Så brast vi ut i skratt. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Åt vad är fortfarande en gåta. Kanske var det blandningen av regnet och var språngmarsch och den där lyckliga, pirrande känslan som jag började känna i magen när jag såg på Patrik.

Så tog han plötsligt mitt ansikte mellan sina händer och såg leende på mig. Han kysste mig mjukt där i regnet, och när jag besvarade hans kyss försökte jag verkligen visa vad jag började känna för honom. Jag kunde känna i hans kyss att han kände likadant.
Våra händer var först trevande, smekande och försiktiga. Sedan blev vi allt ivrigare. Våra jackor åkte av och jag kände hur det tunna tyget i min tröja smet åt kring mina bröst. Patrik smekte mig med häftiga, krävande rörelser och jag rycktes med av hans iver. Jag smekte hans bröstkorg och rygg, hans fasta, vältränade rumpa och in under linningen på hans byxor. Jag kände på hans lem att han redan var hård och att han ville det här lika mycket som jag. Han drog upp min tröja så att mina bröst blottades och tog det ena i munnen. Hans tunga kändes underbar mot min bröstvårta och jag stönade högt av njutning.

- Ska vi verkligen göra det här just här?! tvingade jag fram mellan stönen.

Patrik reste sig upp och såg på mig. Han ryckte på axlarna och log. Ögonen blev till smala springor och regndropparna rann som tårar utför hans kinder.

- Varför inte? sa han leende och kysste mig passionerat.

Hans kyssar spred sig nerför min hals och han grep tag om min rumpa med ena handen. Hans andra hand letade sig in under min korta kjol och han kände utanpå mina stringtrosor att jag var blöt som få, och de berodde inte på regnet. Han förde trostyget åt sidan och kom åt att smeka mig. Då han märkte att jag var helrakad log han förtjust och knäböjde vid mina fötter. Han drog upp kjolen för att komma åt, och började sedan en underbar behandling som fick mig att skaka.

Hela situationen var så bisarr, men samtidigt så underbar. Regn mötte mitt hår, min törst stillades och jag hängav mig åt denna främlings behandling av min fitta. Orgasmen dansade som vågor, skapade en explosion av pärlor i min kropp och jag gladde mig åt min lust. Jag stönade och flämtade om vart annat, och innan orgasmen ens hunnit ebba ut hade han lyft upp mig mot husväggen och trängt in i mig.

Hans kuk var grov och lång, styv av kåthet och åtrå för mig. Jag omslöt honom helt och svalde hans lem till fullo. Med ett långt, utdraget stön kysste han mina regnvåta läppar och kände hur jag lindade mina armar kring hans hals och mina ben kring hans midja. Med starka armar bar han mig och tryckte mig mot väggen som stöd; älskade mig kraftfullt och hetsigt; pressade sin kuk ut och in ur min våta fitta och jag kramade kring den för varje stöt.

Snart kom jag i min andra orgasm, jag kunde känna hur min mus krampade kring hans lem och han stötte ivrigare och hårdare än förut - älskade hur jag mjölkade hans kuk med min fitta. Jag skrev så högt av njutning att han var tvungen att lägga ena handen för min mun. Detta eggade mig ännu mer och jag sög in hans ena finger i min mun. Jag sög och slickade och kysste hans hand där jag kom åt, och snart kunde inte Patrik hålla sig längre heller. När han kom kände jag hur hans kuk växte sig större för varje salva, den verkligen pumpade ur all den saft han bar inom sig. Jag hjälpte till att krama ur det lilla som fanns kvar och han stönade högt.

Vi förenades i en kyss och sedan skrek han ut sin kärlek till mig där i regnet, och kärleken fastnade på regndropparna. Vattnet rann iväg från gatan och ut i floden, ut i havet. Det flöt som skum på vågorna från land till land, och berättade sagan om Patrik och mig.