Inskickad av: Anonym
I tankarna regerar ett kattsmidigt honväsen i mediumformat. Ljushullig, välepilerad. Kvinnlig, med en gnutta androgynitet. Mörkblond, med håret uppsatt i en liten hästsvans. Viljemänniska som kan förmå tveksamhet bli fullbordan. Sensuell när hon vill, om hon vill. Ungefär sådan är bilden av 44-åriga affärsjuristen Sara, när jag stiger av vid Mariatorget. Bekantskapen hade inletts på E-kontakt, för drygt en månad sedan. Nu bär stegen i riktning mot ett ovisst öde. Sista orden var gåtfulla. "Om du vill bli min, måste du tycka om hela mig, även smaken av mina mest delikata gåvor. Skall bjuda dig på ditt livs överraskning, jag lovar". Svårt få tankarna på annat när orden minst sagt kittlar fantasin. Att vara eller inte vara. Att veta eller inte veta, bara ana. Vi hade ju ändå pratat också om...sånt.
I magen spelar fjärilarna pingis, precis som det skall vara när spänning och kåthet tampas om makten. Tack och lov är luften sval och skänker lindring åt min "feberheta" panna. Bara ett kvarter kvar. På höger hand gamla runkflugehålan Raymond och Marie, som framkallar både rökiga och snuskiga minnen. Några pirriga steg till så...äntligen. Djupt andetag. Pingelipling! Sara öppnar iklädd en röd/svart silkig morgonrock. -Välkommen! Ögonen ler varmt och...jovisst, hästsvansen är där. En svag doft av syren får vårkänslorna än mer förväntansfyllda. Fotot och min egen fantasibild är i fullständig harmoni. Hon är kvinnotypen som lätt skulle kunna vinna mitt hjärta. Hmm, måntro Damen är helt naken där under det silkiga? Benen är ju det och inget tyder på annat.
Finner mig tillrätta i soffan medan Sara brygger väldoftande orientaliskt thé. Ögonen vandrar längs med allsköns välförpackad kunskap. Flera olika sorters uppslagsverk, medicinsk facklitteratur, juridik, klassisk skönlitteratur, historia, konstböcker, några verk om BDSM samt flera om annan erotik. Damen har avancerad smak, ingen tvekan om det. Bläddrar i en naturistbok när ett kärvänligt "mjau" pockar på uppmärksamhet. Siamestungan hittar handen och tassarna famnen. Kurr, kurr! Vi blir ett par, åtminstone för en stund. Då klockan bara är förmiddag, smakar det bra med en andra kopp. Hembakat grahamsbröd förgyller stunden. Pratet böljar fram och tillbaks mellan drömmar, planer och vardagliga små ting. Mellan tuggorna hinner också konstiga funderingar ta form. Får nog skylla lite på morgonrockens glipande. Hmm, undrar hur hennes kiss smakar, hur henne anus doftar. Skulle vilja sniffa som en hund, här och nu. Kanske vara en hund. Kanske får jag smaka, kanske MÅSTE jag smaka. Sara ler finurligt, precis som om hon läser mina tankar. - Duu...det finns en speciell anledning till varför jag ville du skulle komma till frukosten. Man har ju sina fasta rutiner och jag vill att du skall ta del av mina. Det pirrar till! Men tänk om det bara är min snuskiga fantasi som spelar mig ett spratt. - Nåå...känner du dig redo för SUUPRIISE? Nickar försiktigt och sväljer lite nervöst...
Rösten djupnar, jag beordras klä av mig. Ögonen inspekterar, värderar. Till synes nöjd låter hon morgonrocken falla. Vi fattar varandras händer för att kliva in i äventyret. I badrummet förvandlas den varma blicken till en hungrigt krävande. Händerna på axlarna pressar mig ner. Trollbunden! Utsikten är så estetiskt perfekt, inte ett minsta litet fjun stör ordningen. Fittspringan glittrar, är vacker, allt är vackert. - Öppna munnen! väser Sara upphetsat. - Ååååå, så skönt! stönar hon som sparat sig för mig. Knästående möter jag strålen ur Venuskällans inre. Starkt...fränt...såsom morgonpinket ju är. Lite svårt hinna med bara. Greppet om örat hårdnar ju mer som går till spillo. Strålen sinar så sakteliga. Lårmusklerna greppar huvudet som i ett skruvstäd. Tungan tvingas in i piss-kåt-hala skötet. - Slicka! Sara vrider, gnuggar och har sig, likt hondjävuln i brunst. Mitt kvidande tycks egga än mer, ty sadistsafterna flödar ymnigt ner i strupen. - Om du är riktigt duktig, kanske jag runkar dig. Sara tittar menande på min vädjande "livskamrat", vars blodfyllda ollon ser ut att vilja brisera. - Men först måste du bevisa din lojalitet fullt ut.
Beordras ryggläge. Rumpan tittar lika dominant på mig som jag försynt på densamma. Blott ett par decimeter skiljer läpparna från "brunögat". Sensuella doftslingor kittlar i näsborrarna. Perfekt läge för 69:an, men det är knappast vad som står på menyn...
Inledningen av dramat kryddas med en nätt liten fjärt, näsborrarna vidgas till max. Berusande vulgärt dansar ytterligare en "fräckis" iväg. Ställningen korrigeras. Mjukhet, vighet. Katten i kvinnan lyfter på svansen. Fascinerande filmsnuttar flimrar ur minnet. Lust tampas mot skam. Blicken fokuserar. Små ryckningar, konvulsioner...ja, någonting där inne vill se dagens ljus. Tänk om grabbarna på jobbet skulle se MIG nu! En mustig primitiv doft tar vid när "gåvan" sakta förlöses. Hjältinnan krystar lätt och strypningen fullbordas. Den förstfödda touchar hakan, för att snällt lägga sig vid sidan om. 2:an är redan på väg, ringlar sig ner mellan hakspetsen och underläppen, men tappar balansen när jag rycker till. - Nästa tar du, morrar Sara irriterat. Rumpan höjs ett snäpp. De späda, knappt förnimbara stjärtfjunen skjuter rygg. Ringmuskeln vidgas och eftersläntaren hittar målet. En syrlig beska förmedlas via tungspetsen. Tvekar. Nej! Fyy!! Vill inte! Törs inte! Oviljan ses inte med blida ögon. -Jag bjuder min finaste kaviar och du äter inte, dundrar åskmolnet. Örfilen är bara förnamnet...
- Gör mig inte mer besviken nu! Du vet väl vad en bidé är? Otorkad röv pressar hårt mot munnen. Inget utrymme för tvekan mer, ty lojaliteten drivs till sin spets. Aldrig har en kvinnas tyngd känts så fysisk som nu. Tvingas svälja oavsett vilja eller inte. Sara blir inte nöjd förrän tungan agerar "grävling i gruvan". Nej, smaken är inte choklad precis, snarare förnedringens bitterbeska. Kippar efter andan, efter lindring, efter tröst. Det finns ju en Gud, kanske även barmhärtighet...
Den tidigare så hårdnypande handen är just tecknet jag hoppas på. "Ståkukens visa" tar sig ton, om än lite sällsamt. Ömsom klämmande, ömsom runkande. Naglarna filar längs med. Hittar pungen, rispar, leker med kulorna. Farliga tänder prövar åter modet. Läpparna nafsar, tungan kittlar, smakar. Djupt i mitt inre uppsöker pekfingret min känsligaste punkt. De älskar varandra. Någonstans i fjärde versen övergår takten till polka och såsen låter inte vänta på sig. Handen samlar upp inför sista uppdraget. Med nyskördad sperma befläckas människotrynet. Saras triumf är total. - Nåväl, du är inte helt hopplös, men nästa gång får du inte tveka! Ger mitt hedersord, faller på knä och kysser hennes fötter. Förnedrad, men kanske också lite kär, skiljs vi åt med hett löfte om återseende.
