Inskickad av: Stella

Vita var nyss fyllda femton år när hon för en vecka sen flyttade in hos sin moster Lena i hennes stora våning på Östermalm i Stockholm. Hon hade i hela sitt liv bott i Lund i Skåne. Men några veckor tidigare hade hennes föräldrar dött i en trafikolycka. Vita var enda barnet och Lena var hennes enda nära släkting. Barnavårdsmyndigheten i Lund var tveksam innan det beslutades att Lena skulle få ta hand om Vita. Skälet till tveksamheten var att Lena var så ung, bara tjugotre år. Men det gjordes en utredning och den visade att ingenting talade för att Lena inte skulle vara lämplig att vara vårdnadshavare.

Vita trivdes på en gång hos Lena. Hon sörjde förstås sina föräldrar mycket men hon var en levnadsglad liten flicka till sin natur och inrättade sig snart med sitt nya liv. Liten, ja, hon var visserligen femton men såg flera år yngre ut. Lena hade också alltid varit liten till växten och sett mycket yngre ut än sin verkliga ålder. Och till och med nu kunde hon lätt tas för en tonårstjej. När hon tänkte på det fnissade hon. Två små tjejer som bodde tillsammans, de skulle nog kunna trivas...

Det var sommar då Vita flyttade in hos Lena och det skulle dröja ett tag innan hon skulle börja sin nya skola efter sommarlovet. Lena som studerade konstvetenskap på universitetet hade också sommaren ledig och hade gott om tid att ägna sig åt sin systerdotter och visa henne stan. En solig eftermiddag strövade de runt på Djurgården. När de passerade ett trädgårdscafé bestämde de sig för att stanna till och fika. Vita valde en smarrig tårtbit och ett stort glas hallonsaft medan Lena, efter en liten tvekan, bestämde sig för en liten karaff vitt vin och en napoleonbakelse. De tog sina brickor och gick ut i trädgården och hittade ett bord i en liten berså.

Vita var törstig och hade snart druckit upp hallonsaften. Hon tittade lystet på Lenas vinkaraff. Vin verkade gott och läskande.

"Jag har ingen saft kvar", sa hon. "Jag är så törstig, kan jag inte få lite av ditt vin? Det är ju massor kvar i karaffen och du skulle bara bli full om du drack alltihopa!"

Lena skrattade. "Akta dig noga, min lilla näbbgädda! Det behövs nog mer än så för att jag skulle bli full! Och du är alldeles för liten för att dricka vin."

"Äsch, jag kan väl inte rå för att jag är så liten till växten. Jag är ju i alla fall femton år! Moster lilla, jag kan väl få en liten slurk, bara smaka?"

"Ok,om du lovar att inte kalla mig för moster lilla!" Hon sträckte sig efter karaffen men Vita hann före. Hon tog karaffen och innan Lena hann hejda henne hade hon fyllt mer än hälften av det stora saftglaset. Lena sträckte sig över bordet för att ta ifrån henne glaset men Vita reste sig och flyttade sig kvickt en bit bort och tog sig en stor klunk av vinet. Hon rapade belåtet och Lena kunde inte låta bli att skratta. Hon fyllde sitt eget glas med resten av vinet och tömde det.

"Titta vad du ställt till med! Nu har jag inget vin kvar..." Hon reste på sig. "Så jag får lov att köpa en karaff till och det är ditt fel om jag blir så full att du får hjälpa mig hem!"

"Äsch, du står nog pall för det! Men för säkerhets skull kan jag ju hjälpa dig lite, jag vill ju inte att du ska bli skitfull!"

Lena hytte med näven åt henne och gav sig iväg till serveringen. Under tiden drack Vita ur sitt glas. Hon kände sig lite skönt yr och rapade ljudligt en gång till. När Lena kom tillbaka fyllde hon sitt glas och ställde undan karaffen så att hennes fräcka lilla systerdotter inte skulle nå den. De pratade om vad de skulle göra i morgon. Lena ville ta med Vita på en konstutställning. Hon var lite rädd för att Vita skulle tycka att det lät tråkigt, men till hennes glädje var Vita tvärtom entusiastisk. Under tiden hade glaset blivit tomt. Hon tog karaffen för att fylla glaset. Efter halva glaset tvekade hon. Hon var lite berusad och tyckte inte längre att det kunde vara så farligt om Vita fick lite till. Hon tog hennes glas och hällde i resten av vinet.

Vita tittade häpet på. "Å, tack!" Hon lyfte glaset. "Skål, Lena!"

Lena skrattade. "Skål, Vita! Stora flickan!"

När de druckit ur allt, reste de på sig för att gå. Vita vinglade lite. "Oj", tänkte hon, "jag är visst lite full!"

Inte heller Lena kände sig helt nykter. Arm i arm gick de hemåt och fnissade när nån av dem tog något snedsteg. När de korsade en gräsmatta stannade Vita plötsligt. Lena tittade på henne. Vita stod med benen i kors och med ena handen pressade hon in kjolen mellan låren.

"Moster... Lena menar jag... j... j... jag tror att jag håller på att kissa på mig!" Hon drog kvickt upp kjolen och särade på benen och nästan på en gång forsade kisset genom hennes skära bomullstrosor! Lena stirrade på henne. Åsynen av den lilla systerdottern som stod och kissade på sig framför henne väckte konstiga känslor inom henne. Det dröjde en stund innan hon kom sig för med att trösta Vita. Hon la sina armar om henne och tryckte henne mot sig utan att bry sig om att hennes kjol blev alldeles blöt av Vitas kiss. Hon anade inte att Vita inte alls behövde tröstas. Att kissa på sig var det skönaste Vita visste! Och nu kände hon hur det liksom bubblade i fittan och hon gned sig mot mostern. Hon kände sig så het, het som kisset som forsade gemom trosorna! Å, hon ville inget hellre än att lägga handen på fittan och smeka den! Men hon vågade inte. Hon var rädd för vad moster Lena skulle säga. Hon skulle nog inte alls tycka om det! Men det kändes i alla fall ruskigt skönt att trycka sig mot Lena medan hon kissade för fullt! Väldigt pirrigt faktiskt! Tänk att hon stod och kissade på sin älskade moster, som ändå kramade om henne och försökte trösta henne...

När hon slutat kissa låtsades Vita som om hon var alldeles ifrån sig av skam och förtvivlan. Hon snyftade: "F... förlåt... j... jag märkte inte att jag var så kissnödig! D...det bara kom! Jag försökte stoppa men det gick inte! Usch, en sån liten kissbebis jag är!"

Lena kysste henne på pannan. "Älsklingen min, var inte lessen! Det kan hända vem som helst. Och du såg så söt och gullig ut när du kissade på dig att jag bara måste krama dig! Du är min lilla kissbebis!"

Oj, lilla moster måste verkligen vara full, när hon pratar sådär, tänkte Vita och låtsades torka tårar ur ögonen. "Men din kjol har ju blitt alldeles blöt! Folk som vi möter kommer ju att tro att det är du som kissat på dig!" Hon kunde inte låta bli att fnissa.

"Ja, eller att vi gjort det bägge två... Dom där tjejerna lär inte kunna missa vad du gjort om du fortfarande har kjolen uppdragen när dom kommer närmare..." Lena pekade mot två tonårsflickor som kom gående mot dem.

"Oj!" Vita fick bråttom att dra ner kjolen.

De fortsatte sin lite vingliga stråt och lyckades ta sig hem utan att någon fick syn på Lenas kissvåta kjol. På vägen hem var det Lenas tur att behöva kissa. När de skulle korsa Strandvägen blev det rött ljus. Lena trampade nervöst men kunde inte hindra att det kom en liten skvätt i trosorna. Som tur var lyckades hon knipa åt så att det inte kom något mer. Resten av vägen gick bra men i hissen började det droppa i trosorna. Så fort hon kom in i lägenheten rusade hon mot badrummet. Efter henne sprang Vita som tjöt att hon behövde kissa igen! Inne i badrummet drog Lena hastigt upp kjolen men hann inte dra ner trosorna. I ett försök att stoppa kisset började hon gnida ena handen utanpå trosorna. Men det hjälpte inte. I stället började hon att kissa för fullt och det forsade mellan hennes fingrar.

Vita stirrade häpet på sin moster. Synen gjorde henne upphetsad och utan att riktigt vara medveten om det drog hon hastigt upp kjolen och började ivrigt smeka sig utanpå trosorna. När Lena såg henne kunde hon inte låta bli att smeka sig själv medan hon fortsatte att kissa. Jag får inte göra så här, tänkte hon. Inte när Vita ser mig!

Plötsligt tjöt Vita högt! Hon satte sig pladask på badrumsgolvet. "Det g...går för mig!" Hennes stjärt studsade upp och ner. Mitt i den utdragna och häftiga orgasmen började hon kissa på sig för andra gången. Hon satt framför Lenas fötter och det sista av mosterns kiss rann nerför hennes kropp. Inte längre förmögen att hejda sig fortsatte Lena att smeka sig. Hon tryckte in de våta trosorna i skötet med ena handen och med den andra gned hon frenetiskt mot den styva kittlaren. Vitas kiss strömmade runt hennes fötter. Vita hade fortsatt att gnida sin svullna kisse tills hon fick ännu en orgasm och på samma gång gick det för Lena. Moster och systerdotter stönade och kved så att det ekade i badrummet!

Vita reste på sig och kramade Lena hårt. En kort stund besvarade Lena kramen men när Vita försökte kyssa henne sköt hon brorsdottern ifrån sig.

"Vita, min lilla flicka! Så här får vi inte göra!" Vita avbröt henne.

"Men... men jag tyckte om det!" Hon fick tårar i ögonen. "Och jag kände att du också tyckte om det! Om vi bägge tycker om det är det väl inte fel!" Hon snyftade.

"Du är min systers dotter, vi är släkt... då får man inte göra så här, förstår du inte det?"

"Nä... Jag tycker ju om dig och om du tycker om mig också är det väl inte fel!"

"Så klart att vi tycker om varann! Men det betyder inte att vi kan göra så här. Att vi gjorde det nu var för att vi druckit vin och är lite fulla. Du kommer att förstå det i morgon."

Hon kramade Vita. "Nu duschar vi och går och lägger oss. I morgon kan vi prata mer! Ok!"

"Ja, ok då..." snörvlade Vita.

***************
Jag har skrivit flera noveller om lilla Vita och hennes kissäventyr med sin moster, sina klasskamrater, lärare och andra. Om ni gillar den här kan jag publicera dem också. Puss!