Inskickad av ANONYM

Som den fotograf med bäst rykte i staden, så blev jag ombedd att fotografera årets Luica-kandidater. Det är en tradition i den stad där jag bor att unga flickor tävlar om titeln till årets Lucia. En tävling som går ut på att bilder av de unga töserna publiceras i stadens lokaltidning, och sedan röstar läsarna på den flicka de tycker är vackrast.
Kan låta som en förlegad tradition i dessa dagar, men spektaklet är allt för populärt för att ratas. En nyhet för året var att kandidaterna dessutom skulle förevigas i en almanacka, som skulle säljas av fotbollsklubben, stadens stolthet.

Detta var första året fotouppdraget hamnat på mitt bord. På grund av min kunnighet ville jag hoppas, men misstänkte att det också kunde ha att göra med att den tidigare fotografen tagit ner skylten i augusti månad. Strunt samma, jag såg fram mot mitt uppdrag.
Det var sammanlagt elva flickor som skulle plåtas. Dels med ett porträtt med nakna axlar och dessutom en temabild för almanackan.

Enligt min planering så skulle jag hinna fota två eller tre flickor om dagen, och på så vis var klar inom en vecka.
Nu var klockan snart tio på förmiddagen och den första kandidaten skulle snart dyka upp. Jag har alltid hävdat, och hävdar fortfarande att jag har en mycket proffsig inställning till mitt yrke. Kunde trots detta inte hindra en pirrade känsla i min kropp. Det var längesedan jag fotograferat unga vackra flickor.

På pricken tio nollnoll så klev flicka nummer ett in i min studio. En blond tjej, med blå ögon och en liten uppnäsa. Hon var visserligen ganska söt, men jag slogs omedelbart av hur hon totalt saknaden utstrålning.
Jag visade henne till det lilla omklädningsrummet samtidigt som jag berättade om det tänkta upplägget.
Hon kände till vad som skulle ske och kom snart ut och ställde sig framför kameran med en tunn skarf knuten runt sin barm.

Jag ställde in ljuset, testade blixtar och gav henne anvisningar om hur hon skulle stå, le och slappna av.
Naturligtvis kunde jag inte låta bli att för några sekunder zooma in henne bröst i kameran. De var ganska fylliga och spände mot det tunna tyget. Men hennes trista och loja sätt gjorde henne så ointressant att jag snart ägnade mig åt det jag skulle.

När porträttbilderna var klara så gick hon för att byta om till sin temabild. Tråkmånsen hade valt att vara scout, eftersom den lokala scoutföreningen fyllde 80 år.
Jag tog några bilder där hon stod framför kuliss föreställande en djup lövskog iklädd scoutuniform. Kunde det bli tristare och mer okvinnligt? Men nu var det sagt som så, att flickorna själva skulle få hitta på sin temabild.
Fotograferingen tog en stund, vargungen hade så jävla svårt att le, eller grina.

Efter det att jag gjort några ärenden inne i city så var jag åter på plats i studion. Snart skulle nästa flicka dyka upp. En sjuttonårig tös vid namn Miranda. Jag tänkte som så, att hon knappast kunde vara lika trist och intetsägande som sin tidigare motkombattant. Om jag visste hur rätt jag skulle få.
För tio minuter stormade det in en rödhårig flicka i studion, ivrig att få förevigas på film.
Det här var en ganska lång tjej med långt, lockigt intensivt rött hår. Hon var ganska blek i hyn med gnistrande gröna ögon. Små vackra fräknar prydde hennes kinder och näsa.

– Var byter jag om, jag skall väl ha bara axlar på fotot? Hon talade ganska fort, med en kvittrande stämma.
Jag visade henne bort till det lilla skrymmslet för omklädning. Där hon smet in och drog för sammetsskynket.
– Nu får du inte tjuvkika, jag är snart klar.
– Jag lovar, svarade jag och gick bort för att ladda kameran.
Jag finjusterade ljuset och bar undan skogen. Hoppas nu att inte Miranda skall fotas som sopgubbe, eller kanske fluorsköterska.
– Funkar det här?
Jag vände mig om och där stod Miranda i ett vitt linne utan axelband. Ett linne som slutande en bra bit ovanför naveln, vilket gjorde att jag inte kunde låta bli att spana på hennes platta ljusa mage.
Jag gick fram till henne och tog tag i linnet ovankant, jag drog det försiktigt nedåt någon centimeter. Mina knogar snuddade vid de små hårda brösten.
– Sådär, nu skall linnet inte synas.
– Jag trodde nästan att du skulle dra det av mig, sa Miranda och såg upp på mig och log.
Trots att hon var lång så hade hon några centimeter upp till mina 1, 80. Hon var verkligen läcker, det här rödhåriga yrvädret. Men så hade hon också några år upp till mina 35, något jag absolut inte fick glömma av. Tänk som ett proffs, agera som ett proffs, sa jag tyst till mig själv när jag gick bort mot kameran.

Nu gick det som en dans, Miranda agerade vant framför kameran och avfyrade det ena leendet vackrare än det andra.
– Sådär ja, nu var vi klara med porträttbilden. Då är det väl lika bra att ge sig på din egna lilla bildidé. Vad hade du tänkt dig för kalendern?
– Jag tänkte vara Polis.
Miranda anade nog en besvikelse i min blick, för fortsatte snabbt.
– Men inte någon vanlig trist polis som hänger i den här staden. Jag tänkte vara en lite sexigare polis, med glimten i ögat.
Jag sken upp, utan att egentligen inte fatta vart hän detta skulle barka.
– Jag går och byter om, så fattar du vad jag menar. Sa Miranda och sprang in bakom draperiet på sina nakna fötter.
– Vad vill du ha för fond i bakgrunden?
Miranda svarade inte, utan kom istället ut och ställde sig på golvet framför mig.

Hon hade på sig en kort mörkblå kjol, en mycket tajt t-shirt där det var tryckt POLICE över bröstet. På huvudet hade hon vad åtminstone jag tyckte verkade vara en riktig skärmmössa från den svenska Polisen.
– Min morfar var Polis, så den här är äkta, sa hon och pekade på sin huvudbeklädnad.
– Snyggt sa jag, riktigt snyggt. Men hur hade…
– Jag tänkte jag kunde sitta på en stol. Lite sådär utmanade med bara en vit eller grå vägg bakom mig. Miranda hade verkligen tänkt på det här, hon ville se sexig ut i den där kalendern.
Vi riggade i ordning miljön efter Mirandas önskemål. Så nu satt hon med benen i kors på en kontorsstol. Hon drog in andan och puttade med de små brösten.
Jag gillade verkligen vad jag såg, vilket gjorde att min så kallade proffsighet fick ge vika.
Vi tog några bilder. Miranda poserade med toppen av sitt pekfinger mellan läpparna, eller med händerna på knäna när hon försiktigt särade sina ben.
Bilderna började bli riktigt sexiga och jag kunde inte låta bli att fundera på hur dom skulle mottas.
– Du tror inte detta är lite för vågat för fotbollsföreningen, frågade jag.
– Äsch strunt i det. Jag vill att mina bilder skall vara sexiga, annars kan det kvitta. Det kan väl vara kul för grabbarna att ha något att drägla till.
– Det kommer det garanterat att göra, sa jag och harklade mig eftersom min hals blivit så torr.
Miranda fortsatte att åla sig på stolen i nya positioner. Hennes t-shirt spände över brösten vilket gjorde att man svagt kunde ana hennes bröstvårtor under tyget.
– Hur tycker du att det blir, frågade hon mig uppriktigt.
– Bra, det blir bra.
– Men det är något du inte är riktigt nöjd med, eller hur? Sa Miranda och spände blicken i mig.
– Ja, det är en sak. Men jag vet inte vad du tycker om det, sa jag försiktigt.
– Vadå? Sa hon och såg på mig.
Jag lämnade kameran och gick fram till henne där hon satt på stolen.
– Om du vill att det skall bli riktigt sexigt, så tycker jag att dina bröstvårtor skall synas tydligare.
Hon reagerade inte nämnvärt på vad jag sa, utan replikerade snabbt.
– Men då kanske du inte skulle ha så varmt här inne i studion, sänk värmen så händer det snart grejer. Hon log mot mig, och hennes ögon blixtrade till.
Jag gick ner på huk framför henne. Jag visste att det jag nu skulle göra var fel, men jag kunde inte stoppa mig själv.
– Eller så kan vi göra dem hårda sa jag, och förde min hand till hennes ena bröst. Jag lät kupade först hand kring det fasta bröstet och smekte sedan försiktigt hennes vårta genom tyget. Min tumme och pekfinger masserade den lilla knoppen mjukt.
Hon suckade tungt och jag kände med ens hur bröstvårtan styvnade under min behandling.
– Tycker du om det, viskade jag.
– Ja det är skönt, väldigt skönt.
Jag lade min andra hand på hennes nakna knä och lät min hand sakta smyga upp längs hennes lår. Hennes hud var mjuk och varm.
Så böjde hon sig fram emot mig och vi kysste varann, först mycket stilla men snart uppslukades vi av hettan oss emellan.
Min hand var nu på väg leta sig innanför den tajta tröjan. Hon tog tag om min handled och förde min mjuka handflata upp till hennes unga bröst. Samtidigt förde hon sin höft mot mig så att min hand under kjolen smekte längre upp för det nakna låret.
– Slicka på mina bröst, viskade hon i mitt öra och drog av sig sin t-shirt.
Nu satt hon framför mig i sin korta kjol, t-shirten och polismössan låg på golvet. Hennes små vackra bröst och de rosa bröstvårtorna var allt för lockade för att motstå.
Jag böjde mig fram och smakade på de hårda bären.