Inskickad av: Anonym

Jag skruvar på locket på termosen och ställer den åt sidan försiktigt så att den inte skall trilla omkull i det höga gräset. Kaffet har för länge sedan svalnat och värmer inte längre när jag tar koppen i handen, inte för att det spelar någon roll, natten har ju inte alls varit speciellt kylig. Denna augustimånad fortsätter den varmaste sommaren på många år. Det är mest att jag blir lite stel av att sitta still på dynan en hel natt, särskilt fram mot småtimmarna. Sen är det ju ett sätt att få tiden att gå att då och då ta sig en kopp. Inte minst är den en ritual jag brukar ha, och den fyller ett reellt syfte under det kallare vinterhalvåret när jag gör utfärder som denna.

Det börjar ljusna och jag ser ett rött sken vid horisonten långt borta över havet. Solen skall snart gå upp och lysa med det ljus som är så karakteristiskt för Österlen, här där det vackra kuperade landskapet med åkrar, skogsdungar, fruktodlingar och strandängar möter det blå havet. Fåglarna är vakna så här precis innan gryningen och en kakafoni av drillar hörs från dungarna runtomkring. Och nedanför backen där jag sitter gömd i ett buskage, på andra sidan ett guldgult vetefält ligger en ensligt belägen liten skånelänga, omgärdad av utblommade fläderbuskar och vildvuxna pileträd.

Jag lyfter än en gång kikaren som jag har hängande kring halsen och fokuserar på huset. Sveper först nerför vägen som leder fram till det, kollar sen av den omliggande tomten systematiskt. Det är lugnt och stilla, och ingen syns till. Jag justerar skärpan litegrann när jag riktar kikaren mot den del av längan som rymmer sovrummet. Den ligger på den sida som vetter mot mig och ligger ännu i skugga, men det är redan såpass ljust att jag kan skönja de mörka konturerna av möblemanget inne i rummet genom fönstret och altandörren som står på glänt för att släppa in lite svalka i huset denna varma augustinatt. Gardinerna i fönstret vajar lätt i morgonbrisen, och jag tror mig ana sängen där innanför.

Jag tittar på klockan. Det är fortfarande många timmar kvar, det vet jag, eftersom jag nu har kommit hit fem nätter i rad för att observera och mönstret har framträtt klart. Även denna natt gick hon och lade sig sent, och med all sannolikhet kommer hon att sova länge även in på denna morgon.

Jag sveper med kikaren en sista gång över nejden och stoppar sen ner den i ryggsäcken, häller ut den sista slatten kallt kaffe i gräset och sätter tillbaka muggen på termosen som får göra sällskap med kikaren. Sittdynan likaså. Jag reser mig, sträcker på mig för att bli av med lite av stelheten i kroppen efter den långa nattens sittande. Jag spänner på mig ryggsäcken, tittar mig omkring och ser så jag inte har glömt något, och ger mig sedan av försiktigt nerför backen och mellan buskarna mot åkern. Det höga gräset frasar mot mina kängor och byxben, som snabbt blir fuktiga av daggen. Den kyler mina ben, men jag känner mig ändå varm, pulsen har ökat och jag är spänd, upphetsad.

Jag följer åkerns kant och närmar mig snart högra änden av tomten, där jag följer åkern i vinkel till vänster. Ett par steg genom det oklippta gräs som skiljer åkern från tomten, och jag står inte tio meter från den öppna altandörren som leder in till hennes sovrum.

Jag står stilla ett tag och lyssnar. Den lätta morgonbrisen och fåglarna vackra sång är allt som hörs. Mitt hjärta bultar och jag känner mig på något sätt yr, inte alls svimfärdig utan spänd av upphetsning. Fokuserad. Målmedveten. Som alla gånger är den femte gryningen tiden för beslut, och när beslutet är taget finns det aldrig någon återvändo. Jag tar det mentala språnget, och kliver med raska men försiktiga steg fram till den öppna altandörren.

Lyssnar. Gardinerna vajar sakta men är nästan ljudlösa. Jag hör lugn andhämtning genom dörren inifrån sovrummet. Hon sover, det vet jag ju. Mönstret är tydligt, inte någon natt har hon vaknat, klivit upp, stigit upp tidigare än tio på förmiddagen.

Som alltid har jag handskar på mig, och jag fattar handen om altandörren, drar dörren långsamt utåt om den skulle råka vara dåligt smord och kanske ge ljud ifrån sig. Inte, den glider lätt upp och gardinerna fladdrar till marginellt. Det har ljusnat lite till utomhus och det märks redan nu att det skall bli en varm dag även denna dag. Jag kliver in i sovrummet.

Och där ligger hon, den sovande skönheten som har sparkat av sig det tunna lakanet och blottar sina långa, slanka brunbrända ben. Som fortsätter långt upp förbi de högt skurna trosorna, känns det som. Helt utslagen efter att ha lagt sig sent sover hon djupt, med armarna åt sidorna och i vinkel, halvt på sidan och med huvudet vilande tungt på kudden. En tunn pyjamasjacka stramar om hennes bröst, som höjer och sänker sig sakta med hennes lugna andhämtning. Hennes mun är något öppen, hennes ögon slutna, hennes hår tillrufsat.

Jag kan bara stå och titta på henne ett tag. Vaknar hon nu är det kört. Jag får ta det lugnt säger jag till mig själv, lugnt och metodiskt trots att jag är upphetsad, trots att jag är ivrig och längtar. Jag betraktar henne och tiden verkar stå stilla. Bara ljuset genom fönstret tilltar sakta, skvallrar om att dagen är på väg.

Försiktigt går jag fram till stolen vid fönstret, ett steg i taget för att inte råka trampa på en knarrande golvplanka. Oändligt långsamt tar jag av mig ryggsäcken, sätter den stadigt på stolen och öppnar den. Metodiskt och stillsamt men framförallt tyst tar jag fram det jag kommer att behöva. Så långt allt väl.

Jag låter blicken svepa nerifrån hennes fötter, uppför hennes slanka, bruna ben, upp förbi trosorna och till nederkanten på hennes pyjamasjacka. Mitt hjärta bultar, jag känner blodet pulsera i mina tinningar och känner att min puls ökar. Men jag försöker andas lugnt, behålla fattningen, kontrollen. För det är kontroll jag måste ta. Över mig själv, men framförallt över henne.

Hon sover mycket djupt märker jag, ibland andas hon med ett visslande läte, ett slags sött snarkande. Jag böjer mig ner försiktigt och börjar lirka med den nedersta knappen i pyjamasjackan. Utan problem far jackans flikar isär något och jag börjar med att öppna nästa knapp, blottar hennes platta, solbrända mage. Jag använder aldrig eter eller andra droger av något slag, det skulle förta spänningen, som är nödvändig och förhöjer upplevelsen på ett sätt som inte skulle vara möjligt om hon hade varit oförmögen till annat än medvetslöshet. Sakta men säkert öppnar jag upp hennes pyjamasjacka och viker den åt sidan. Hennes bröst är fasta, läckert brunbrända och rör sig sakta i vågor som två solmogna äpplen när hon andas.

Jag drar av mig handsken från höger hand och rör den mot hennes ena bröst. Stannar med handen några centimeter från hennes hud. Hon doftar sol och salt, min sensommarbrud. Hon sover tungt, snarkar till kort och suckar ljuvt i sin djupa sömn. Jag tar mod till mig, en kalkylerad risk, och börjar lätt röra vid hennes bröst. Smeker det lätt med fingertopparna. Ingen reaktion, hon sover fortfarande djupt. Jag lägger handflatan mot bröstets rundning, smeker den solbrända frukten. Sakta, försiktigt. Stannar hastigt när hon suckar i sömnen, ingen fara, kan öka trycket lite, smeka bröstet, krama det lätt, spela med fingrarna runt bröstet, vårtgården, i klyftan mellan brösten. Jag känner att jag växer, styvnar och blir hård.

Hon suckar igen men vaknar inte. Jag skulle kunna hålla på hela natten med att smeka hennes ljuvliga bröst, men vet samtidigt att jag vill äga henne på ett annat sätt. Motvilligt släpper jag beröringen med hennes mjuka frukter och vänder mig om mot hennes nattduksbord där jag tidigare lade innehållet i min ryggsäck. Fyra tåtar bomullsrep, varav jag fäster två i huvudändan av sängen, och två i fotändan. Snarorna har jag förberett sedan innan och trär försiktigt vardera en kring hennes handlovar, drar åt ut att det sitter åt eller gör ont, men tillräckligt för att de inte skall kunna glida av om hon rör sig. Samma procedur för hennes smala anklar, skulle vilja smeka hennes fötter som jag gjorde med brösten men det låter sig inte göras nu. Var sak har sin tid.

Hon har inte rört sig på hela tiden sen jag steg in i hennes sovrum. Bomullståtarna lyser vitt i gryningsljuset, som spindeltrådar. Hennes bruna bröst står ut mot mig, vårtorna styva efter min beröring och kontakten med den svala luften. Vad skulle jag inte vilja göra med dessa bröst. Men återigen, jag är här för något annat.

Jag tar rullen med silvertejp och drar ut en decimeterlång bit som jag försiktigt river av och fäster så långe på sänggaveln ovanför hennes huvud där det vilar på kudden. Det bultar nu inte bara i hjärtat och tinningarna. Min kuk har det trångt där den är och jag drar med vänsterhanden ner gylfen, låter högerhanden lirka fram kuken som springer fram som en fjäder.

Med ett stadigt tag om den med högerhanden kan jag först inte låta bli att låta även kuken känna beröringen av hennes fasta, bruna bröst. Försiktigt, oändligt försiktigt smeker jag hennes bröstvårtor med mitt ollon, låter lemmen vila mot bröstet, låter den glida utför bröstets rundning som en stock rullar nerför en slänt. Det finns så mycket jag skulle vilja låta min kuk göra med hennes bröst. Återigen måste jag lägga band på mig själv för att inte förstöra den spänning som byggts upp under de senaste fem nätterna. Jag låter kuken vila kort mellan de båda brösten, sluter ögonen och måste krama hårt kring kuken med högerhanden för att inte tappa kontrollen. Jag vrider mig lite, låter kuken smeka hennes hud ovanför brösten, upp mot halsen. Hon suckar, mumlar något obegripligt i sömnen. Jag låter spetsen på kuken nudda hennes haka lätt och ser att en tunn tråd fäster på hennes haka och spänns mellan den och mitt ollon. Lite försats har bubblat upp och jag måste ännu en gång lägga band på mig för att inte något skall ske i förtid.

Efter att ha lugnat ner mig något känner jag mig igen redo att föra min kuk utefter käken från hakan, bakåt mot halsen och upp över kinden. Smeker hennes vackra kind med min styva lem, som lämnar ett silverglänsande spår efter sig på hennes solbrända hy. Låter några slingor av hennes blonda hår torka av den lite, så att den glider bättre över den mjuka kinden, mot hennes halvöppna mun.

Ytterst långsamt låter jag spetsen av kuken beröra hennes fuktiga läppar. Hon darrar till lätt, men vaknar ändå inte. Suckar och andas in, och öppnar munnen ännu lite till. Hon drar ena benet till sig, och bomullståten dras åt kring ankeln och spänns. Jag för kukspetsen lätt över hennes läppar, ett långsamt varv runt hennes mun. Jag läcker sperma nu men bryr mig inte längre, jag är nära målet nu och känner mig i full kontroll. Hennes läppar glänser där mitt ollon har smekt henne. Jag drar tillbaka kuken bara några millimeter och centrerar den framför hennes halvöppna mun. För den fram igen så att spetsen berörs lätt av hennes läppar runtom. Hon darrar till igen, suckar, men sover uppenbarligen djupt fortfarande då hennes haka faller ner och öppnar munnen på vid gavel. Jag kramar hårt om kuken och låter den spela utefter läpparnas sidor. Jag ser min chans, det är nu eller aldrig, och låter min kuk försiktigt tränga in i hennes fuktiga mun. Hennes tänder raspar den lätt undertill när jag låter min tunga lem vila på hennes tunga. Det märks att hennes sömn är störd, hon drar efter andan och andas mer genom näsan, samtidigt som hon rycker till och mumlar något i sömnens gränsland.

Jag kan inte hålla mig längre, och min tid har runnit ut. Jag drar ut kuken hastigt och trycker sedan in den mellan hennes läppar igen, djupt in i hennes mun och hals. Jag förnimmer att hon rycker till kraftigt men jag är koncentrerad på min egen njutning och pumpar min kuk i hennes mun igen, samtidigt som jag rycker åt mig biten silvertejp från sänggaveln och trycker fast den så att den täcker hennes ögon.

Det råder inget tvivel om att hon nu har vaknat abrupt och hon försöker bryskt resa sig upp. Men jag klämmer med min hand kring hennes haka och kinder, klämmer åt kring munnen som är uppfylld av min pumpande lem, och bomullståtarna är konstruerade för att dras åt kring hennes händer och fötter ju mer hon rör sig. Jag stöter våldsamt i hennes mun, knullar hennes ansikte med min grova kuk och känner att jag kommer, sprutar, en glödande kaskad av sperma som skjuter in i hennes mun, fyller henne. Hon rister till, jag känner hennes tunga virvla runt min lem som en drunknande under en svallvåg, hon hostar, rosslar och jag känner att hon tvingas svälja av min sats. Hon gnyr men kan inget säga, jag behåller hennes ansikte hårt i mitt grepp, min kuk täpper till hennes mun och mellan lemmen och hennes läppar sipprar sperman ut ur den överfulla munhålan. Hon rosslar, hostar igen och fnyser strängar av sperma ur näsborrarna, ner på överläppen. Jag pulserar en sista gång och stöter kuken så djupt ner i hennes hals att hennes huvud kastas ner i kudden och bomullsrepen kring hennes armar spänns som fiolsträngar.

Jag vet att hon nu förstår vad som skall hända, resten av förmiddagen. Kanske kan vi till och med bli ”du” med varandra.